söndag, september 30, 2012

Du kan springa både långt och fort,
lära dig tala nytt, lyssna tyst och sitta still.
Någonstans där längst in är din kärna
ändå det viktigaste, det enda sanna.
Ursprungsfröet.

Jag tjatar om dessa förbaskade cirklar,
jag vet att du tröttnar, jag gör det ändå,
mininsiktmininsiktmininsikt.
Jag t-j-a-t-a-r.
Vi är inte färdiga. Du har inte hört hela mig.
Jag har inte berättat hela dig. Så är det är med cirklar.
Vi tror att vi måste förnya oss och springer lite fortare,
och sedan ännu lite längre tills dess vi inser att vi redan hade svaret.

Jag vet.

7 kommentarer:

  1. Ja, så är det nog många gånger.
    Men den där återvändsgränden kan tvingas in i helt andra svar också.

    Och det är inte alltid av godo...

    Det bästa,


    /Marie

    SvaraRadera
  2. Jag vet. Och du kan skriva om det.

    SvaraRadera
  3. Söderenbytjejen2012-10-01 20:31

    Du tjatar om cirklarna men det är då inte konstigt - jag har tänkt mycket på dom i sommar och höst, ja självklart även tidigare.
    Det känns på många sätt som om hela livet är cirklar och att byta cirkel!!! är näst intill omöjligt!
    Och att vara i en är inte heller lätt, eller komma ur, eller tillbaka...

    SvaraRadera
  4. Åh, vad glad jag blir av att se att du fortfarande skriver. Jag har varit så dålig på det. Länge nu. Och läsa, ännu sämre. Vill bättra mig. Saknar ju!

    SvaraRadera
  5. Miss you, babe.
    Jag gör faktiskt det.


    /Marie

    SvaraRadera
  6. Åh......
    Du har tagit bort ordkontrollen!!!
    Wieeeeeeetadatada, så glad jag blev nu!!!

    Puss!


    /Marie

    SvaraRadera
  7. Fast vet du, just nu tycker jag att det skulle finnas en frihet i cirklarna...
    Om man står på samma ställe till knäna i lera så.

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.