söndag, november 25, 2012

Jag började skriva av en endaste anledning. Jag ville att du skulle läsa.
Jag? säger du nu och då måste jag ju skruva generat på mig
och sedan bli tyst.
Men jo, jag letade.
Det finns alltid så många svar.

Vi tar ut vår riktning, allt som sedan sker kan vi inte sia om i förtid.
Jag skrev. Till dig. Nu har jag tappat bort mig, känner mig naken
och fundersam, vill inte bli bemött med tystnad.
Vill inte bli varken bedömd eller dömd av någon
som ingenting vet. På riktigt.
Åh jag vet att jag grubblar för mycket, helt i onödan kanske.
Det finns alltid så många varför.

Min vardag, kanske jag verkligen ska börja skriva min vardag.
Bara de minsta detaljerna. För mig ska jag göra det,
eftersom jag just nu inte kan göra så mycket mer.

foten är ett mjukt paket med stygn i fyra veckor till ungefär
lika länge måste jag ta penicillin dubbeldos till att börja med
och jag får inte belasta men jag får ju skriva och jag får ju tänka
och kanske börjar jag bara med att minska min sfär
jag vill inte bli bemött med tystnad inte när jag vänligt ger
där drar jag gränsen där drar jag gränsen där drar jag gränsen

5 kommentarer:

  1. Många varför finns det. Och många tystnader.

    SvaraRadera
  2. Att ge vänligt är stort i min värld.
    Att veta att någon man bett låta bli ändå lämnar avtryck är svårt.
    Då är det för mig en sorts stillhet att läsa hos dig, vardagens svindel kommer så nära.
    Försiktig kram i det tunga.

    SvaraRadera
  3. Blir glad när jag ser ett livstecken härinne.

    Du vet,jag finns här...

    Skickar många bli frisk kramar.


    /Marie

    SvaraRadera
  4. Ja, det finns så många varför. Ibland för många för lilla mig.

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.