tisdag, november 06, 2012

Viktigheterna, alltdetdärsomgömmersigpåinsidan-viktiga,
som ibland kan bli bokstäver för oss som vågar ärlighet,
hamnar i skymundan när livet gör fysiskt ont.
Att försiktigt fortsätta då? Jo jag vill, ska försöka.

Spridda tankar:

Att det finns stunder när jag ångrar att jag flyttade hit.
Det var inte en flykt, inte så, jag ville bara
låta det som kom först få vila.
Och jag kastade inte bort. Nej.

Att ändå finns det parenteser runt mig, sådant som vägrar bli ord
eftersom jag helt enkelt inte är bra på att berätta om utsidor.
Foten vill inte läka, det tar på krafterna.
Mer orkar jag inte skriva om eländet. Det blir bra så småningom.
Fast,
jag
orkar
liksom
inte
skriva
alls.
Det är dumt, det är förfärligt dumt

Att vi förändras.

2 kommentarer:

  1. Rätt ofta funderar jag på det där med smärta. Kroppen har ett väldigt otrevligt sätt att lägga beslag på uppmärksamheten, åtminstone för mig, blockerar annat som är viktigt.
    Så av många skäl hoppas jag att din fot snart lämnar dig lite mer utrymme för annat.
    Kram

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.