onsdag, december 19, 2012

Du läser något, nästan av misstag, hos någon du inte
ofta ser och plötsligt finns det naggade stupet nära igen.
Det, och på TV ser du en dramatisering
om något som kunde vara ditt.
Nynnandet ljuder svagare, tårarna nära.
Jag får inte förringa mig själv, men tillit var är du?

För tre år sedan blev skrivandet den livlina som bar.
Sådant jag inte trodde var sant fanns plötsligt
i minnet och förklarade hela min värld,
allt jag ville var att du visste, att du försökte förstå.
För mig fanns inget annat sätt än att ge dig ord,
kasta dem på dig, dränka dig i dem, svepa dem runt dig.
Jag tror att du nästan sjönk där i min sorg.
Otåligheten min fiende, förtröstan så främmande,
genom hela universom for jag som en osalig ande och letade,
rädd att fördärva.
Hur ser vi oss själva i ljus som är nytt?
Hur hanterar vi framtid, så länkad till förlust?
Hur slutar vi bära på skulden och skammen
vi antog var vår?
Tillit var är du?

Min röda är död och jag kommer att bli tyst över julen,
märkligt nog var lyxklappen beställd dagen innan hon gav upp.
Mobilblogg är inte mitt sätt att skriva
och inte finns lugnet här vid den stationära.
Anteckningsböckerna? Ja, men jag är så rädd för att
glömma dem framme...

Var rädda om er, ni vänner.

5 kommentarer:

  1. Så smärtsamt och så vackert.
    Och framtiden länkad till förlust - just så är det. Här också.
    Och inga anteckningar ligger framme, oh nej.
    Tänker förstås på dig under kommande dagar också.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Du är så grym i ord tack för inspiration. GODJUL! Kram&kärlek.

    SvaraRadera
  3. God Jul önskar jag dej. Ser fram emot att få läsa mer framöver. Rätt vad det är kommer den på besök. Tilliten. Och kanske stannar den längre och längre fast vi inte alltid märker det till en början. Och när vi tar den för given kanske den lämnar oss för en stund. Jag vet inte. Det var bara tankar som började reta mitt sinne. Kram.

    SvaraRadera
  4. Det kommer. Vänta bara...

    En riktigt God Jul till dig.

    Varm kram!


    /Marie

    SvaraRadera
  5. En och annan mängd väta har hunnit dra förbi under både brygga och bro sedan jag tittade in senast...

    ...ville bara förmedla följande: har lämnat lättjan och bekvämligheten under passivitetens täcke...

    ...och önskar dig en bättre fortsättning! =)

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.