lördag, januari 26, 2013

... forts.

För ja, just så är det, lyckan som fortsätter är tillitsfulla leenden.
Jag lyfte upp, bar in och i många timmar låg hon sedan där
helt nära mig, rummet badade i rimfrostvitt sken,
ibland var vi vakna och såg stjärnor blinka utanför takfönstren,
ibland sov vi lugnt för att sedan viska sånger för varandra
på det sätt man gör då när livet är sexmånadernytt och man
nyss lärt sig sjunga.
Och vi lyssnade till hennes föräldrars lugna andetag,
lät dem ta igen en tunn skärva av förlorad vila.
I månljus faller livets bitar på plats.

Idag är världen gråmulen.
Ändå blir den sannare för varje stund som går.
Och jag tänker på dig som en gång skrev
"jag har också varit där du är".
Det tröstade inte då, men det tröstar idag.
Allt blir bra.
Så är det.
Det tröstar idag.

3 kommentarer:

  1. Så fint, stjärnor och sång.
    Men vet du, den där tilliten är en bristvara här. Det blir kanske så bra det kan, jag vet inte. Och jag vet inte alls vad jag kan hoppas, om jag hoppas.
    Men jag tycker om att läsa hos dig.

    SvaraRadera
  2. Vilsen, :)

    tigerlilja, tilliten här är färskvara, jag skriver ner för att minnas doften de dagar den tryter. Och tänker att jag kan hoppas för dig de dagar du inte kan.

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.