tisdag, januari 29, 2013

Jag bor inte i någon fyrlängad gård ute på åkern,
inte djupt inne i den mörkaste skog, inte vid havet.
Varför detta är viktigt att berätta för dig vet jag egentligen inte,
om igen bara denna skräck att vilseleda, rädsla att du ska tro
att jag blev något annat än det jag är.
Kanske trodde jag själv en gång att jag skulle bli någon annan,
sådant händer den bästa av oss, vi tar omvägar.

Vårt hus byggdes på tidigt 50-tal av en pedantisk byggmästare.
Här finns åker, skog och sjöar, det är flera kilometer till
bussen, affären och skolan, men samtidigt bara några mil
till staden som har nästan allt.
På något sätt medelmåttans sätt att leva lantliv tänker jag ibland,
den självvalda isoleringen som närmast får räknas som lyx.
En trädgård har jag, det har du redan förstått,
med björkar för tvättlinor, med lekstuga och litet växthus,
med stort trädgårdsland, äppelträd och vinbärsbuskar,
med kryddgård där ramslök är vackraste primören.
Som gräns mellan vårt och de hagar och åkrar jag ser ut över
porlar bäcken och över den går bron vi byggde.

Hemma är det som blir. Men också det vi väljer.
Det som valde oss.

1 kommentar:

  1. Bron vi byggde - det som valde oss.
    Tack för att du bygger den vackra bron över mörka vatten.

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.