torsdag, januari 24, 2013

Snö, minus 15 och månljus. Sovrummet är
upplyst av det vita, huset är tyst, så tyst,
jag har bakat bröd igen och doften är överallt.
Det finns lyckor som är banala jovisst,
men ändå så påtagliga.
Tanken på nybryggt kaffe i morgon bitti t.ex.

I rummet intill mig snusar ett litet underverk.
Här och nu.
Tillit.

2 kommentarer:

  1. Lycka i dofter kan man inte ta på, men banalt - aldrig! Det påverkar så starkt och doften av bröd är liv för mig, en sorts mirakel.
    Och en annan sort är de mycket små tillitsfulla med leenden som lyser mer än månen. Jag tycker om att tänka på dig i ditt stilla hus i månskenet.
    Kram

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.