fredag, februari 01, 2013

Första februari, barmark och när jag hämtar in ved
känner jag aningen av ngt nytt i vinden. Jag hör svanarna
sjunga när de flyger högt ovanför och det är för tidigt,
jag vet att det är för tidigt men plötsligt ler jag.
Längtar efter allt som ska växa vid mina fötter.
Årstidsväxlingarna, jag älskar dem.

Det finns något som spirar,
ja mer än det.

4 kommentarer:

  1. åh gud ja nu är jag nära!!

    SvaraRadera
  2. Jahamensåkomdådendäraförbaskadesnön. Igen. Det förtog lite av stämningen.

    SvaraRadera
  3. Så kändes det...och svanar också. En gång för länge sen när jag var ute och gick passerade en flock precis över mitt huvud, lågt, så jag såg deras grårosa fötter, märkligt!
    Men aning av vår var det i dag här också.

    SvaraRadera
  4. Söderenbytjejen2013-02-17 12:13

    Hur får du till det? Med orden som överförs i känslan?
    Jag ser bilden, känner doften av jord och vinden i håret Och hur leendet sprider sig...
    Tack
    MA

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.