tisdag, mars 19, 2013

Livet just nu är mycket konkret,
det abstrakta i mig finns, men brinner på sparlåga.

Och jag har redan idag hunnit vara barnvakt och kramas,
frukostklet och sagostund ger kraft att strax orka åka till jobb.
Därute viner den snöstorm som kom av sig, grå och
intetsägande. Så mycket som inte blir som vi trodde.
Gör inte något, gör inte något alls, hur många gånger
har jag inte skrivit de orden de senaste dygnen?
De senaste veckorna?
Vad gör väl det om framtiden blir annorlunda, bara den blir?
Häromdagen köpte jag sättpotatisen och la i matkällaren,
många sorter som ska få mätta många munnar.
När mörkret har sänkt sig ska jag tillverka såkrukor av
tidningspapper om jag orkar.
Frösådd och trädgårdsland, för att tro på framtid.

Lågor som ska lysa starkt igen.

5 kommentarer:

  1. Vi får tro på våren, fast den verkar så långt undan...kram

    SvaraRadera
  2. På mitt köksbord ligger en ynka fröpåse basilika. Kanske. Nån dag.
    Och jag tänker på din sättpotatis, hoppet i det.
    Plötsligt ser jag min farfar, när han böjer sig ner och petar fram de allra första potatisarna ur den varma jorden, blå potatisblommor.
    Kram

    SvaraRadera
  3. Söderenbytjejen2013-03-28 00:00

    Det är klart att framtiden blir -
    men dock aldrig som man har tänkt sig.
    Tänker på dig allt som oftast, men har inte kunnat formulera mig.
    Det är så svårt med allt det svåra i livet, som ändå tycks vara just livet.
    Vänner och vardag är viktigt, det är sådant som ska vårdas.
    V
    Önskar dig en bra påsk!
    Kram Marianne

    SvaraRadera
  4. Förstummas som alltid när jag läser dina ord. Men jag läser. Nästan allt. Vågar mig på att skicka en försiktig kram.

    SvaraRadera
  5. Du skriver så vackert...

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.