onsdag, april 17, 2013

Jag är trött.

Om vi möttes på gatan,
om vi trots allt skulle springa på varandra så undrar jag,
om du skulle undra?
Skulle du se mina lite blekare kinder och de mörka ringarna under ögonen?
Skulle du en kort sekund bli oförklarligt rädd?
Skulle du ta min hand?
Vill du förstå sådant jag inte döljer men aldrig visar?
Skulle du tyst lyssna när jag berättade om glädjens sorg för dig inom loppet av ett par minuter?
Skulle jag låta dig gå?

Skulle du stå kvar?

5 kommentarer:

  1. Det där gör ont.
    När man vet svaret på sista frågan.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Jag vet inte, jag vet ingenting känns det som
    Tänker mycket på dig och försöker skicka värme
    Kram Marianne

    SvaraRadera
  3. Jag har svårt att se mej gå. Att inte stå kvar. Och jag skulle vilja förstå. Jag hoppas att jag tyst skulle lyssna, jag hoppas att jag skulle se och känna. Oförklarligt rädd vet jag dock inte, det känns snarare som att jag skulle förstå rädslan alltför väl.

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.