söndag, april 07, 2013

Jag funderar på hur det jag skriver kan misstolkas,
kanske suckar du och tycker jag är själviskt?
Tro mig jag har ju insett att allt kan tydas fel.

När den lilla arga i mig skriker handlar självklart inte orättvisan om mig,
den handlar om hennes vår krigarprinsessas strid.
Och om hennes föräldrars förtvivlan.
Allt skulle jag göra för att ta detta från dem. Allt.
Det hjälper inte, min vilja är inget.
Som för att trösta mig, lägger hon sin kind mot min, vill vara nära.
Vi skrattar och jag ber
Gode Gud håll henne i din hand. Bär henne igenom detta.

Igår sken solen här, duvorna kuttrade,
mellan björkarna hängde filtar på vädring.
Idag var vinden isande och flingorna dansade.
Igår var en glad dag.
Idag är jag ledsen.
Veckan som kommer blir svår.

4 kommentarer:

  1. Men självklart. Kära du. Man håller dom mycket älskade i sin öppna hand.
    Det enda möjliga.
    Och veckan som kommer, nånstans i skuggorna står jag också.
    Kram

    SvaraRadera
  2. I bland när det var som svårast tänkte jag att "det här går också över...det här går också över"...
    Det hjälpte föga. När man är mitt i det svartaste är det svårt att se ljuset.

    Då behöver man någon som kramar om. Som bara finns där. Utan ord.

    Jag önskar att jag kunde få vara en av dem som kunde skänka lite tröst i det svåraste svåra ni är i.

    Mina varmaste kramar till er och många, många tankar ♥

    SvaraRadera
  3. Skickar en kram till dig!
    Att ha svåra och ledsna dagar och att ibland förskonas något i stunden med glada dagar. Så ser det ut livet. Om än oändligt mycket svårare när man går igenom så svåra saker som du och dina nära gör nu.
    All styrka till er önskar jag!

    SvaraRadera
  4. Ber
    Hårt
    Önskar jag kunde göra mer. Men jag gör det jag kan

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.