onsdag, maj 29, 2013

Allt jag skulle ge dig. Bitarna som skulle få dig att se.
Jag tappar bort mig, tappar mitt fokus.
Ord tar tid. Du tror kanske att jag ger dem lättvindigt,
men du tror fel.

Varje morgon när jag vaknar tänker jag på dig.
Jag brukar sträcka upp handen för att putta på takfönstret,
jag når precis.
Sedan ligger jag en stund och lyssnar på duvorna.
Morgonljuden här är lugna men inte tillräckligt tysta för mig.
Jag hör bilarna från landsvägen,
skolbussen när den kör förbi,
grannen i hästhagen.
Jag önskar mig total tystnad.
Sedan stiger jag upp.
Jag är inte en ensam människa, tvärtom.
Och att önska sig sådant, nej...

Jag sätter på kaffe, går ut med hunden,
tömmer diskmaskinen.
Jag klär mig i mitt leende.
Stoppar bitar av dig i min ficka.

7 kommentarer:

  1. Och jag minns en bild av katten Gustaf som jag hade på insidan av min garderob, förr, 'I keep my affection in the closet'. Det dolda finns där.
    Visst händer det att jag också önskar mig tystnad.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Vännen just SÅ är det ibland. Och det är väl inget fel med det. Tack för att du lyckas måla med dina ord så att jag kan se och känna just det du beskriver så vackert.
    Kram!!

    SvaraRadera
  3. <3
    Bara Så.
    Från en Ordlös del av mig. Till Dig.
    All Tid.
    /Rikki

    SvaraRadera
  4. Du klär känslorna med ord
    som lyckas förmedla bilder
    Det är vackert
    kram

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.