torsdag, maj 16, 2013


Jag letar efter min skärva,
den dagen jag hittar den slutar jag kanske att skriva.


Det är solljuset, fågelsången, duvornas kuttrande,
de gula fälten och den klarblå himlen,
det är köksträdgården, tomatplantorna
och tvätten jag ska hänga,
det är allt och det är inget, som får mig att le.
Det är kramar och snälla ord som får mig att må bra,
det är tryggheten i det dagliga som bär.
Det är allt eller inget.
Jo, jag har mycket att vara tacksam för och kanske
skulle jag ge dig foton eller teckningar så att du förstod hela mig.
Mer och mer inser jag att vi alltför lätt kan skapa oss
felaktiga bilder när fantasin får näring enbart av ord.
Om underlaget, det jag skriver är sant och du tänker dig
mig som någon annan än den jag är, är det jag som har ljugit då?
Jag som har varit för vag?
Åh jag trasslar in mig igen, jag vet. Och jag ler åt mina ord,
ser att det blir rörigt men låter det stå.
Rörigt kan vara bra. Rörigt är ärligt.

Vi ser det som en början. Ok?
En dag blir vi plötsligt modiga och ger mer.
Framför allt tillåter vi oss att gå fel,
säga hoppsan jag trodde du var någon annan, förlåt.
Det är många bitar som ska stämma förstår du,
att du inte skakar på huvudet åt mina morgontankar
är bara en.

Imorgon ska jag göra en lång bilresa genom ett grönskande försommarSverige.
Jag ska välja den långsamma vägen vid sidan av och
jag ska lyssna på sångerna som fick mig att gråta och
texterna som får mig att drunkna.
Jag ska dricka kaffe vid vägkanten alldeles ensam.
Och mina tankar ska få flyga dit de hör hemma.

5 kommentarer:

  1. Hoppas du hittar din skärva. Hoppas du aldrig slutar skriva.

    SvaraRadera
  2. Varmaste Kramen!!!!!!
    Du skriver så ofattbart vackert och jag tycker att jag på många vis kan förstå din känsla så "exakt" genom dina ord.

    SvaraRadera
  3. Hoppas att du fick en riktigt fin tur med lugn i sinnet och möjlighet att andas
    kram

    SvaraRadera
  4. Som du lyser kan den skärvan inte gömma sig länge till. Håller ändå, eller kanske snarare därför, fullständigt med angående
    "rörigt":) Kram och fin tur!

    SvaraRadera
  5. För mig är det alldeles det dubbla när du skriver som har lyster, sorgen och glädjen som färgar varandra. Och kanske är min bild fel, kanske är den så rätt den kan vara.
    Och jag önskar dig en vacker resa - nästa vecka sitter jag i min bil, rätt många mil. Jag tror jag tar med lite kaffe till en stund vid den vackraste sjön.
    Kram

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.