onsdag, maj 15, 2013


Jag är. Ganska vanlig, tänkte jag skriva, men
ångrar mig.
Vad vet jag om den människa du anser vara vanligt?
Vi bär alla en stolthet, trots att självförringandet ligger på lur.
Den stoltheten är en glädje, något ljust.
Alltför ofta bestämmer jag mig för att jag inte passar in,
det är därför jag letar efter dig.
Du är min skärva, den jag ännu saknar
för att kunna lysa klarast av alla.

Tacksamt glad, ledsen, energisk, lat,
kvicktänkt, outbildad, beläst, ärlig,
modig, säger ifrån.
Rädd om andra därför stundtals tyst om eget.
Sådant ångrar man inte.
Mår bra av att gräva i jorden,
trivs med att sitta på café i storstan.
Tycker att ekologiskt är nödvändigt,
tror att jag kan göra skillnad.
Sådan är jag.

Tänker för mycket, minns somligt,
litar på min intuition.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack du som vill lämna spår.