torsdag, juli 25, 2013

Det regnar.
Ett efterlängtat mycket mjukt duggande och jag
hoppas få vara ensam hela dagen.
Ingen längtar efter ensamhet så mycket som jag gör
får jag för mig.
Ingen någonstans, ingen någonsin.
Den nuddar vid det otillåtna,
denna ständiga oro jag bär med mig,
denna önskan att slå ut med armarna och säga
"Tyst, stör inte det där jag inte
kan formulera. Snälla var tyst!".

Bara din röst längtar jag efter.
Den och mina ord.
Jag vill kunna skriva igen.

3 kommentarer:

  1. Sådana regn är underbara....och lukten efteråt...

    SvaraRadera
  2. Blir så grymt störd av att det dyker upp reklam i min text. Så ser jag att det gör det även i din.


    SvaraRadera
  3. Tittar in, säger inget, går...

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.