måndag, juli 22, 2013

Jag säger ju till dig att detta är både min dagbok
och mina brev. Till dig.
Ändå låter jag dig stundtals bara ana,
rispar små märken längst vägen
mest för mitt eget minnes skull.
En dag kanske jag riskerar glömma,
då vill jag att något finns kvar,
det som gjorde mig så ledsen,
det som gjorde mig så glad.

Juni blev glädjens månad som
bar ett nytt litet liv med sig,
ett underverk.
Juni och krigarprinsessan kämpar på
för att vinna sin kamp.
Ska!
För allt är jag är fylld av tacksamhet.

Det blev också månaden då jag träffade en syster.
Vi hade självklara dagar,
så roligt, så pratigt, så festligt, så bra.

Juni blev vackrare än så. Så mycket vackrare.
Jag som nu är buren av mitt lugn,
tog då den mjukaste framsträckta hand,
steg ombord på en båt med segel.
Allt blev som det skulle.
Mitt möte med min sannings själ.
På ett fat ligger en skärva av porslin.
Inga tankar jag tänkte var någonsin fel.

De ord vi skrivande människor ger varandra
är fantastiska (nåja, de flesta) men - något saknas.
Inte förrän vi står öga mot öga, hud mot hud,
nära,
vet vi säkert att vi hittat hem.
Mitt mod, jag är så stolt över mitt mod.

Detta är min dagbok, jag skriver mina minnen här.

2 kommentarer:

  1. Samma lika,man fortsätter posta.Spelar ingen roll om någon läser.Det bara måste få vila lite ord vidare.Kram

    SvaraRadera
  2. Mina allra bästa vänner har jag mött i bloggarnas värld.

    Så tacksam. Så glad. ♥

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.