torsdag, augusti 08, 2013

Man är aldrig så ensam som man kanske tror.

Jag tar de orden till mig som mina,
klamrar mig fast vid varje bokstavs klokhet.
Funderar. Igen.
Jag har nyss kommit fram till att lika
privat eller genant som det kan anses vara
att dela med sig av sina förvirrade känslor,
lika blottande är det faktiskt att vilja ta del av.
Kanske är det därför vi så ofta är tysta tillsammans,
jag som vill skriva och du som läser?

Jag behöver se mina tankar på en datorskärm ibland.
Hur förklarar jag den där förnimmelsen av att något inte blir fullbordat
om jag inte klickar iväg? Som om jag inte tar mig själv på allvar
om jag inte ger dig en chans att förstå en främling möjligen?
Jag som vill kontakt, jag som vill veta hur det är att vara människa?
Ändå är jag alltid så rädd för att du i din tystnad sedan skrattar åt mig.
Kan du förstå det?

Såhär är det. Jag kan inte skriva. Inte just nu.
Det vill sig inte, det tar för långt tid, blir för platt
eller för intensivt eller för varligt eller för glättigt.
Istället pratar jag i telefon men blir ledsen så fort ett
samtal är över. Jag saknar honom så,
vill inte att någonting tar slut,
vill bara att allt har en början.
Din röst i min.
Och jag vill skriva.
Om tid som räcker ända tills dess jag är där jag hör hemma.

4 kommentarer:

  1. Jag tror på tystnadens betydelse. Men orden finns där och hamrar i hjärtat.
    Och min käraste telefonkamrat är långt borta just nu. Saknad.
    Och jag som tittar på geografiska spår i läsandet kände precis det där nyss när jag såg en ort där någon tydligen kommit hem igen - skrattar den som läser eller syns det att blodet sipprar i skarvarna? Saknad där också, fast värre.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Varken platt. intensivt eller glättigt.

    SvaraRadera
  3. Läser och känner. Jag söker både tystnad och har en längtan att skriva. I tystnaden hittar man orden tycker jag. KRAM

    SvaraRadera
  4. Tystnad kan vara nog så vackert.
    Vi vill nog alla visa på livets alla sidor (vi i vi som läser här) utan vare sig bli för glättigt eller platt.
    Men vissa saker blir just det. Och vissa saker blir alltför verkliga om man sätter ord på dem.
    Svår balansgång

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.