fredag, september 06, 2013

Det är väl inte den bästa dagen.
Jag letar efter hon som är som hon ska.
Mitt utanpålyckliga jag försöker le från insidan,
tro mig tacksamheten jag känner för livet är äkta,
att få leva och bli älskad är värdefullt.
Jag rabblar liksom bakåt, tänker på allt jag har här och har haft.
Men ska man sova måste man vara hel och är man hel funderar man inte 
på varför man inte kan förklara sig själv så tydligt att man blir älskad utan förbehåll.
Nuet är en storm och jag vet inte riktigt hur jag ska navigera bäst så att alla blir glada.
Idag ska jag köra in till kuststan och bli snygg i håret,
sedan ska jag fika med en fin vän, en tjejkompis.
Det låter så normalt och kanske är det därför jag skriver det,
jag vill själv se glädjen andra ser.
Men jag vet inte om det kommer att trösta. 
Eller rättare sagt jag vet att det inte kommer att trösta.
Fika och snyggt hår gör inte att jag blir någon annan än den jag är.
Riktigt lycklig blir jag först när jag är hos dig igen.
Dit jag är på väg.

3 kommentarer:

  1. Eller också är det det. Den bästa dagen.

    SvaraRadera
  2. 'hon som är som hon ska' - du vet, det skär i hjärtat. För mig, som vi har det, du och jag, för mig är du som du ska. Fast vi aldrig träffats, som man säger, så gläder jag mig åt ditt hår och att du mitt i allt kan känna svindlande korta lyckostunder.
    Det kunde vara bättre förstås. Jo.
    Kram

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.