torsdag, september 05, 2013

Man vet aldrig vad som tröstar.

Jag har skrivit ner den korta meningen på en lapp
och fäst på mitt skrivbord.
Orden ska bli ledstjärnan för min höst.

Manvetaldrigvadsomtröstar. Aldrigaldrigaldrig.
Vi vet ingenting och ändå, innerst inne,
kanske allt.

Trösten kan vara en mjuk röst.
Trösten kan vara september.
Trösten kan vara ruta noll.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack du som vill lämna spår.