tisdag, september 03, 2013

September är sensommar med aning av höst.
Augusti är månaden då sådant jag gjorde blev galet,
att det ligger 100 år bak i tiden gör inte att luften vi 
andas förändras.
Jag älskar september och anledningarna är många.

Livet just nu undrar du?
(Vi bortser från att prata jobb här idag va?
Det är ändå en omöjlig situation.)

Det är skördetid.
Jag plockar gurkor, tomater, potatis och squash, 
jag hänger löken på tork och bär in knippen av salvia, 
vi äter morötter och bönor och gulbetor och rödbetor.
I en gammal skottkärra har jag planterat ny sallad mest för att se 
om det går att höstodla.
Jag färdas framåt, i ett tempo du kanhända tycker är dröjande 
men tro mig, dröjande är så som det ska vara.
Jag springer inte igen. Visst har jag sagt det?
Jag sprang en gång och jag springer inte igen.
Men jag går och någon håller mig i hand.

Fyran har flyttat till sitt andra land.
Det känns bra, jag har varit en på alla plan (spec mitt eget inre)
närvarande mamma, att släppa taget gör inte ont, tvärtom.
Det är precis som det ska.

Och krigarprinsessan går.
Nej hon springer,
rakt in i min famn springer hon.
Rakt in i min famn och jag fångar upp henne och vi dansar.
Vi dansar så som bara vi två kan.

4 kommentarer:

  1. Så himlans underbart att läsa att du faktiskt är nöjd med din mammainsats! Jag har ett barn, och har alltid uppmuntrat och puffat på, och aldrig aldrig att jag skulle hålla igen honom! Kram på dig!

    SvaraRadera
  2. Tycker om din trädgård! Och att ni dansar - när jag nämner er på morgnarna ser jag alltid en prinsesskrona framför mig, en låg, vid, med pärlor på spetsarna. För henne.
    Kram

    SvaraRadera
  3. Här jobbas det. Hårt och mycket, men snart får jag vila när trädgårdarna går i vila.
    jag samlar fröer och har köpt ett växthus att driva upp rosor i. dessa älskade doftande saker.
    Skriver fakturor nätterna igenom och håvar in pengar som ger mig råd att gå kurser för att lära mer. Samtidigt skjutsar jag barnen till sånglektioner och danslektioner, tennis och Gud vet vad. Älskar att se deras glädje då de upptäcker det jag länge vetat - musik är roten till all glädje. barnen ja...de växer alldeles för fort och Lilleman är inte längre någon liten parvel. Vem är den där kvinnan jag ser i spegeln på morgnarna? Kan det vara jag? Livet går för fort just nu, rusar iväg. Jag älskar också hösten med alla färger, att man tänder elden på kvällen och tyllar in sig i filtar. Hm, nu är det inte längre filtar för mig. jag har upptäckt one-piece.
    ha det gott goa kvinna. Kramar

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.