måndag, september 16, 2013

Vi sökte.
Sökte i två långa liv.
Sökte och fann våra skärvor.
Sökte och hittade slutligen hem.

Nu finns han inte längre här på jorden.
Min sorg är djupare än oceanen,
oändligare än din tankes kraft.
Min gråt är torr och hes.

Då kan jag höra hur han viskar mjukt att
aldrig ska han lämna helt,
han leder mig dit jag ska gå.
Hans kärlek bär all universumstid.

Min sorg är djupare än tankens ocean.

2 kommentarer:

  1. Det gör ont som det oväntade slaget i magen - kära du.
    Men ändå, tänker jag, att ha blivit funnen. Det är stort.
    Varmaste kramen i natten.

    SvaraRadera
  2. Måste erkänna att jag inte riktigt hänger med nu. Det kanske är meningen...

    Saknar dig, det gör jag.

    /Marie

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.