tisdag, oktober 01, 2013

Förlåt.
Jag vågar inte skriva om sorgen här.
Nu.
Ingenting finns.
Jag är ensam.
Det är så.

3 kommentarer:

  1. Be inte om förlåt.
    Vi är bara människor både du och jag.

    Dina ord är dina.
    Mina är mina.
    Och din sorg är din.

    Men jag finns här nånstans.
    Lyssnar om du vill och när du orkar.

    Jag ger inte upp dig.

    Varm innerlig kram / M

    SvaraRadera
  2. Tänkte på dig i dag - också - när jag lyssnade till orden om dödsskuggans dal. Handen som finns i mörkret, skuggan vi ser eftersom det finns ljus, fast inte just där vi är. Inte nu.
    Kram

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.