tisdag, oktober 22, 2013

Jag är i mörker nu.
Så är det, så måste det få vara.
I ett mörkt rum ser du inte vart du går,
behöver därför inte försöka förflytta dig.
Jag har tappat min riktning, snyftar jag.
Ja, säger han som är min professionelle lyssnare,
du har förlorat din riktning, det är precis så det är.

3 kommentarer:

  1. Fast jag tror att din riktning finns kvar, men du ser den inte i mörkret. Och så är det. Alldeles förfärligt.
    Men den finns.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Du skrev ett tack hos mig i går. Det är jag som ska tacka. Tack för att du tog dig tid att lämna ett avtryck, att få mig att känna mig sedd även utanför mitt jobb. Att någon tar sig tid att säga hej även när jag gått hem till ensamheten.

    Du skriver fint, även när orden är sorgliga.

    Precis som du skrev så har jag bara läst ett par inlägg. Jag förstår sorg, jag kanske inte kan sätta mig in helt i din sorg på grund av mina begränsade erfarenheter, men jag försöker läsa och förstå, och jag berörs.

    SvaraRadera
  3. Är här.
    Nära.

    /M

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.