onsdag, oktober 09, 2013

Oktober är mjuk mot mig.
Vänlig mot den som var så rädd
för kyla och mörker.
Nu sitter jag här i gyllene dis, solen värmer mina grå kinder,
kaffet är milt, valnötsträdets blad faller långsamt.
Brittsommar.
Och du skulle ha stannat kvar.

1 kommentar:

  1. Som alltid stannar mitt hjärta av dina ord

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.