fredag, november 08, 2013

Att ni läser hjälper mig,
detta är min avstjälpningsplats, 
en ostrukturerad sorgesång med ett oändligt antal verser.
Jag kan inte skriva så som jag skulle önska längre,
riktningen är borta.
Utan längtan finns inte orden.

Men ni är byggda av värme.
När jag kom hem, nej det är iofs inte helt sant,
hem kom jag inte, hem kommer jag inte på länge,
världen är ett tomrum utan viloplats för mig idag,
jag är rotlös, tröstlös och hemlös,
men det låg ett brev och
väntade på mig.
Utan avsändare, suddig poststämpel.
En Teddybjörn.
Han är så liten att han får plats i min handflata
och jag viskar både Tack
och mycket annat i hans öra.

Under dagen var han spårlöst borta,
jag letade förtvivlat, inte förrän i kväll
mindes jag hur jag under ett telefonsamtal
i morse hade stoppat honom närmast mitt hjärta.
Där låg han kvar.
Min T.

4 kommentarer:

  1. Jag läser allt du skriver. Tror att jag förstår. Men allt jag ville skriva tillbaka känns fel. Jag läser dig i stället. Tror att jag förstår.

    SvaraRadera
  2. Jag tror också att du förstår. Och jag är tacksam.

    SvaraRadera
  3. Jag vet vad en liten nalle kan betyda.

    Varm kram.
    Finns här.
    /M

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.