söndag, november 17, 2013

Du vill inte läsa om upprepningar.
Men just så är det här.
Jag upprepar mig.
Jag repar upp mig.
Snart finns jag inte.

Verkar det drastiskt?
Jag försöker verkligen vara behärskad.
Tro mig.
Jag f-ö-r-s-ö-k-e-r.
Sedan går jag undan.
För att gråten inte går att styra.
För att ingen någonsin kommer att kunna förstå smärtan.
För att jag är ensam.

Jag har alltid haft tillit, åh ni vet det där märkliga som kan ses ner på,
det som kan klassas som romantik eller skörhet eller galenskap,
men som samtidigt har gett styrka åt livet, gett mig kraft att måna om nuet.
Tillit och intuition.
Allt orkar vi om vi tror på den innersta känslan, den som viskar
"du går på din väg".
Jag har vetat att han fanns någonstans.
Min skärva, som fattades mitt väsen.
Jag hade rätt.
Det i sig är så fantastiskt att bara ni som har vågat vara med om det anar vidden.
Vad som sedan skedde är o-skriv-bart.

Jag tror inte längre på lyckan.
Inte för egen del.
Min intuition är stark.
Åh du anar inte hur stark.

I kväll är det fullmåne.

6 kommentarer:

  1. Jag tror inte på mycket. Men jag tror på upprepningar, jag finner en viss tröst i det cykliska. Jag tror inte på att vara behärskad. Jag tror på dej, jag ser att du har det svårt, jag önskar dej några stunder av liten lättnad.

    SvaraRadera
  2. Det är som det är. Jag försöker och tänker små korta sekunder att försöken i sig är mikroskopiska steg ut i det okända även om jag faller ihop på startplatsen.

    Skrivandet, orden, är ett sätt att hitta det konturlösa jaget. Men utan värde om de inte blir lästa, har en mottagare.

    Min tacksamhet är stor. Du finns där och berättar att du läser.

    SvaraRadera
  3. Jag tror att många läser, men tycker att det är svårt att skriva det rätta. Att man står tafatt inför sorgen. För det är man ju. Och då vill man så gärna säja det som förlöser, som lindrar, utan att förstå att just det faktum att man säjer nåt, inte så noga vad, är det viktiga. Så har det varit för mej i svåra stunder av sorg och jag antar att vi alla är ungefär lika.

    SvaraRadera
  4. Jag läser också. Allt du skriver. Är glad att du log lite igår.

    SvaraRadera
  5. Finns här.
    Och även mer än så.
    Om du orkar.
    När du orkar.

    /M

    SvaraRadera
  6. Tacksamhet för att ni finns.

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.