fredag, november 15, 2013

Vi är nära fullmånen igen.
Och jag förstår det inte.
Hur den har kunnat vara hel
och halv.
Ny och
halv.
Hel.
Hur det
kan

fortsätta
så.

2 kommentarer:

  1. Det där obönhörliga med naturen, det kan vara väldigt grymt. Önskar dej lugn.

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.