tisdag, november 05, 2013


"Vi är små, som universum ungefär. Tiden är dock oändlig.
Vi badar i den. Nu."


När det blir Allhelgonahelg har alla blommor
på graven antingen vissnat och plockats bort,
eller ätits upp av rådjuren.
Med ett undantag.

Man skickar foton till mig från natten.
Den enkla krans som jag spenderade så lång tid med att
förklara för floristen (som i sin tur skulle förklara för
nästa blomsteraffär) vad jag ville den skulle förmedla,
ligger kvar orörd mitt på. Vild och vacker med små
nypon som spretar. T.o.m. dikterna finns kvar.
Och den gamla fotogenlyktan lyser.

Vi väljer inte kärlek.
Kärleken väljer oss.
Tro aldrig något annat.
Vi är fria att säga Ja eller Nej.
Vi säger ja men kan inte styra över det
som kommer därefter.

4 kommentarer:

  1. Igår ringde ett mej närstående barn som varit på överlevnadskurs i skolan. Högtidligt läste hon ur sina anteckningar om nyponet som ett av våra viktigaste överlevnadsbär. Precis så. Ett överlevnadsbär. Och vackert.

    SvaraRadera
  2. Vi kan inte styra. Lyckligtvis. Trots allt. Och jag tänker på det som du skrev tidigare att man inte kan leva lycklig på minnen. Man kan inte det, jag vet. Jag vet verkligen. Men jag kan ändå vara tacksam att minnen finns. För jag fick uppleva lyckan då. Inte alla gör det.
    Kram

    SvaraRadera
  3. Vi säger ja men kan inte styra över det
    som kommer därefter.

    Säger som Lilja, tur att vi inte kan. Tur att vi inte vet vad som komma kan.
    Din sorg & smärta (har läst tillbaka lite) går rakt in i mitt hjärta. Jag både gråter & skrattar. Mitt i allt, allt det tunga målar du så otroligt vackert.
    Klarar du så klarar jag mitt (dum jämförelse, jag vet) men ändå, du ger hopp. Bara så du vet.
    Massor av kramar & böner
    K

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.