söndag, januari 12, 2014

Jag vill inte leva tills dess jag blir gammal.
Vi har lurat oss själva, tänker jag som om jag nyss har insett en djup sanning.
Vi vill bara ha och ha, blir aldrig nöjda.
Det räcker inte längre med att sikta mot drömmen en gång,
mänskligheten verkar vilja göra om och göra om och göra om.
Igen.

Jag har fått fostra fantastiska underverk, odlat min trädgård,
sett det jag vill av världen och jag har sist, men störst av allt
älskat och blivit älskad.
Jag fick uppleva lugnet.

Räcker det inte med en gång?
Jag vill inte mer.
Ok?

5 kommentarer:

  1. Snälla, ta bort "Klyschan ni vet". Eller gör precis som du vill, förstås. Men du vet vad jag tycker.

    SvaraRadera
  2. Det räcker med en gång. Resten av tiden kan man bara vars

    SvaraRadera
  3. Jag "himlar" lite snällt med ögonen och gör som du säger. Du har rätt. Förstås.

    SvaraRadera
  4. Men ursäkta! Självklart gör du som du vill, men sorgens texter är väl ingen kriarättning? Vem har rätt? Form och innehåll ska förstås följas åt, men du sätter dina gränser.
    Bortsett från det - du skriver fint om det komplexa även i att köpa blommor, det som varit en glädje och som nu inte alls känns så. Det hugger tag i mig, det där att inte ens kunna göra vardagliga glädjefyllda handlingar utan att stanna upp och känna tomhet just i det. Just därför.

    SvaraRadera
  5. Först läste jag fel :), tyckte i hastigheten att du hade skrivit karriärklättring och tänkte att jomen det är ju exakt vad det verkar vara för många, inom alla områden i livet.

    Vi var ingen klyscha, lugnet var ingen klyscha, jag tog bort. Maria har helt rätt.

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.