tisdag, januari 14, 2014

Kommer jag att en dag se tillbaks på dessa månader,
den höst där milt solljus slogs med mörkret men aldrig vann
sin seger utan istället transformerade världen till en grå sörja som
inga tårar lyckades tvätta bort, kommer jag att se tillbaks på denna vinter
dit gråheten fortsatte sin vandring, höll jämna steg med min själ,
svepte in mig i frysande våt dimma och gjorde mig stum och otillgänglig,
kommer jag att en dag se tillbaks på dessa dagar med mitt förnuft i behåll?
Kommer jag att en dag kunna berätta att liv är liv oavsett färg eller form?
Jag vet inte, bara ett vet jag - jag har blivit någon annan.

Kanske var det så det var tänkt.

Idag är en ny dag, strider ska utkämpas, små hinder övervinnas och en
mus, vad är en liten mus att gråta över egentligen?
Jag samlar ihop mig och kan det jag kan.

2 kommentarer:

  1. Ja. Man kan det man kan. Det är inte så dumt att tänka så. Skriva, läsa, se. Tänka. Jag gillar det där stället i Ordspråksboken (?) om att allt har sin tid. Även om det kan bli väl förnumstigt ibland. Ska läsa Inunder efter Kanada, men den tar också tid, läser några sidor, ibland plågsam, fast på ett bra sätt. Ja, du fattar. Och vilken tröst att det finns böcker. Så fattigt det skulle vara utan.

    SvaraRadera
  2. Vem vet vem man blir till slut? Vem man skulle bli?
    Kram

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.