torsdag, januari 23, 2014


Jag är, förutom sorgen, i (trauma)kris, säger lyssnaren.
Sorgen är den jag skrev om tidigare och den kommer att finnas kvar, 
kommer inte försvinna. Kris är något man skulle kunna fly från 
genom att just glömma, gömma sig. Skulle jag visa tecken 
på att göra det skulle han (lyssnaren) vara orolig. 
Men, säger han, jag vänder och vrider på allt, 
ser på det, inser att jag är förändrad, sätter ord på mig. 
Så han är inte orolig för mig där heller. 
För det viktiga är just att vända och vrida på det som har hänt, 
våga se på det.
Jag kommer inte att glömma. 
Och det är bra. 
Jag har blivit någon annan och det är också bra. 
Men jag har så ont i sinnet, mitt hjärta har gått sönder,
min längtan är försvunnen. 
Det är väl inte bra?

Det ofattbara har hänt. Det o-fatt-bara har hänt och
ingenting blir någonsin som det ska.
Det är väl inte bra?

2 kommentarer:

  1. Det är inte bra, men en annan början. På något som Mkt väl blir bra. För en ny början innebär inte att du glömmer, bara går vidare. Som ny. För som förr blir det inte mer.

    Kram

    SvaraRadera
  2. Det blir aldrig så bra som då. Men det kan bli okej. På ett annat sätt. Men aldrig som förut.
    Det är som det är. Acceptera, sa "dom" till mig. Nej, tror inte det. Men göra så gott jag kan utifrån det som blev. Det ska jag.

    Varm varm kram M

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.