fredag, januari 31, 2014


Svårt för att skriva nu, ändå finns ett behov av det.
Ute är grått, kallt och vitt eftersom snön vräker ner.
Jag bestämde mig för att både tvätta sängkläderna och
frosta av frysen idag, just för att orden inte hittas.
Det kanske är ett sundhetstecken, detta att jag hela tiden försöker
göra vanliga saker, samtidigt blir det ett svek. Världen får inte vara
normal längre. Får inte. Är inte.

Detta att vara rädd för att glömma,
tack Ann för din kommentar
för det handlar om precis det du skrev.
Jag går vidare (inte för att jag vill men ändå), får jag det för honom,
vill han se mig lycklig? Ja säger ni säkert, men vad vet ni?
Han ville ju vara lycklig med mig.
Jag är rädd för att vi inte ska betyda något.
Han ville vara allt för mig.
Jag är rädd.
Och i rädslan bor känslan av att ingenting längre
b-e-t-y-d-e-r något.

Det snöar så mycket. Jag ville hänga ut hans påslakan för luftning,
inte tvätta, aldrig tvätta, bara ge honom lite syre.
Men det snöar så mycket.

5 kommentarer:

  1. Lyssnar, hittar inte till orden idag, men jag läser, lyssnar och ser dej i snön, med påslakan och avfrostning. Jag tycker att du är modig. Inatt läste jag ut Inunder, språket nästan självlysande, historien så skör och vacker och jag längtade tillbaka till Frankrike. Mitt biblioteksex var fullt av chipssmulor och jag blev full i skratt, all elegant mat i boken och så sitter en läsare och äter chips. Underbart. Men jag ska nog köpa boken. En del meningar. Så, tack för den.

    SvaraRadera
  2. Tack Lillemor, för du skriver ord som lugnar. Alltid.

    Vissa böcker ska man äga, det är så. Jag la Inunder åt sidan (inte pocket, alldeles för vacker att ta på resa) men den väntar på mig. Är inne i Canada nu, idag ska jag försöka läsa, uppkrupen i soffan, försvinna i någon annans värld.

    och Ann - tack

    SvaraRadera
  3. Jag har försökt formulera en kommentar, som mest bara blir svammel... det blir lätt många ord när jag försöker skriva något (och kanske rörigt).


    Men jag hoppas det finns dagar där du i alla fall får lite andrum, där känslorna trycker lite mindre tungt.

    Du har mina varmaste tankar.

    Kramar

    SvaraRadera
  4. Virulence, tack! Dina ord är inte svammel, tro mig de tröstar istället med sin närvaro.
    Kram

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.