måndag, mars 24, 2014

Skrivandet är nyttigt och jag borde försöka sätta ord på
dagarna oftare. Det är som om en viss distans infinner sig,
när man läser sitt eget igen, ser det utifrån.
För mycket "tänkande" i orden måhända men sådan är verkligheten
att försöka stuva undan är meningslöst. Ingenting handlar om att
fastna i gamla hjulspår, den väg jag går på är ny, tror du
någonting annat har du inte sett sorgens och fasans landskap ännu.
Det är mörka ord här ofta, vilket jag anar kan ge en
felaktig bild, få dig att tro att jag är en alltigenom svart själ.
Jag är ledsen nu, hur skulle det se ut om jag inte var det,
efter allt det som skedde? Jag är ledsen nu, han är värd de tårarna,
men fortfarande sker de där små, ofattbara sakerna som får mig att
tro att han finns och hjälper när det blir för mycket.
Så mycket i livet kan inte förklaras, varför skulle döden var annorlunda
skrev en vän till mig.
Lite mer än sex månader har gått.
Det är allt!
Sett i ett livsperspektiv är det ingenting och jag bestämmer mig
för att aldrig ha dåligt samvete. Ett år. Sedan ser vi hur jag mår.
Ok?
Därute har morgondimman lättat och solen lyser. Just nu, just nu,
har jag lugn i sinnet, acceptans och snudd på en viss tilltro till mitt.
Stunder som dessa kommer lika plötsligt som de då jag faller,
jag styr inte men stannar i nuet, vilar när vila ges,
inser att mitt är speciellt.
Få, om någon, har varit med om det jag var med om.
Intuitionen, jag skulle ha lyssnat på den långt tidigare men
nu vet jag (och många med mig) att jag ser vad andra
inte nås av.

Och det finns så många lyckliga minnen, de är i sig den största av gåvor.
Hellre verkliga minnen än luddiga fantasier om sådant vi hoppas ska ske.
Du gav mig så mycket. Skriver jag.
Kaffet kallnar, luften är sval, i morgon väntas snö.
Min resa blir lång.
Men det finns rastplatser. Jag vill att du vet det.

2 kommentarer:

  1. Och jag sitter här och läser.
    Som jag alltid gör, tro inget annat.
    Mitt hjärta gråter för dig.
    Jag känner, tro inget annat.
    Jag är med dig.
    I varje jävla andetag.

    Och jo, jag vet.
    Men det är en helt annan historia.

    Kyss till dig,
    Alltid i mitt hjärta, är du.

    /Marie

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.