måndag, juni 30, 2014

Förra veckan var sista mötet med Lyssnaren inför sommaren.
Jag missade det p.g.a försenat flyg men han var snabb med att
ge mig tid redan nästa dag när jag skrev ett uppgivet mejl.
Jag var rädd för att det skulle vara Det Sista Mötet.
Det är det inte.
Han håller kvar, ger mig sitt röda lilla kort med ny tid och en hälsning.

Livlina.

Minnen:
Den första måndagen.
Den första av en o-ä-n-d-l-i-g räcka måndagar.
Jag sätter mig i stolen längst in, inte den närmast dörren,
jag vet redan då att jag inte vill fly, att jag är trygg
(långt senare inser jag, eftersom han oftast flyttar
sitt anteckningsblock från just den platsen, att jag frångår ett mönster).
Och jag gråter. Berättar, som en vän långt senare säger,
utan punkter, bara kommatecken, kommatecken, kommatecken.

Sedan säger jag: "Så, nu är jag färdig" och jag minns hur jag
andas ut.
Han är tagen, i efterhand vet jag det, men säger bara milt att
"färdig är du inte på länge".
Jag tror det är en av de starkaste livlinorna han ger mig i det ögonblicket.
Allvaret.

5 kommentarer:

  1. Att ha någon som lyssnar på allvar, det är en gåva. Även i de stunder när man skulle önskat att det inte alls behövdes. På något sätt.

    SvaraRadera
  2. Ja just så, en verklig gåva.

    En annan livlina är att det finns de som har orkat fortsätta läsa mina tankar här. Du har betytt mycket där.
    "Man vet aldrig vad som tröstar" hörde jag på radion en gång. Jag har haft de orden på en liten lapp på min dator länge nu, de är så sanna.

    SvaraRadera
  3. Vet du - jag tog en liten gul postit-lapp och skrev det och satte brevid tangentbordet nu. En påminnelse.
    Tack!

    SvaraRadera
  4. Min lyssnare har oxå gått på semester och i veckan tog gruppterapin oxå semester. Det känns lite skrämmande, dessa veckor utan livlinor.
    Just det där att kunna säga allt & bli tagen på allvar. För att ute i världen mötas av den ständiga "har det blivit bättre än?" frågan, den kan skicka mig rakt ner. För hur motiverar jag att det fortfarande är dagar när jag inte tar mig ur sängen.....?

    SvaraRadera
  5. K - ja, den frågan! Så avskyvärd, så vanlig.
    Goda tankar till dig!

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.