måndag, juni 30, 2014

Vi pratar om stupet. Avgrunden. Mörkret.
Om hur vi alla faktiskt går en meter från kanten,
men hur de flesta blundar, drar för gardiner,
försöker bygga murar. Om hur jag trotsar det svåra,
hur jag ser, hur jag gråter med öppna ögon, försöker balansera.
Jag säger tyst att jag undrar om jag kommer att bli mjuk eller hård.
Någonstans har jag läst att sorg förändrar, att man blir antingen eller.
"Vilket vill du bli?" frågar han. "Mjuk" säger jag "nu är jag mjuk".
"Men tänk om jag blir hård?"

Jag gick över ön med kompass, jag gjorde en omöjlig resa.

"Det är svårt att orka se" säger han "det är svårt att vara mjuk".

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack du som vill lämna spår.