torsdag, juli 03, 2014

Nattåg till Stockholm.
Insvept (och emellanåt gömd för blickar)
i min mjukslitna blå tröst ser jag gryning bli till dag.

Allt handlar om att fullfölja,
att inte skygga för någon del av sorgen.
Jag tror verkligen att jag har styrkan och gläds åt att snart få
träffa en efterlängtad vän men när jag stiger ut i morgonsolen
brister något ändå. Minnen sköljer över mig som en flodvåg,
jag blir stående en stund med strimmiga kinder,
sedan vänder jag och går in igen.

Nu sitter jag och dricker kaffe, samlar ihop mitt mod.

Jag vill inte skygga.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack du som vill lämna spår.