lördag, juli 12, 2014

Regnet har kommit.
Jag hinner plocka vinbär under mörka moln.
Det är inte som att plocka vildhallon, där får inte ett bär försakas,
även de minsta blir betydelsefulla, de enda jag lämnar är de
som nässlorna skyddar, ibland inte ens de
för kroppslig smärta är att föredra framför själslig.
Men de röda och svarta buskarna i trädgården dignar,
där orkar jag bara de största, resten blir fåglarnas.
Jag lösfryser på brickor och stoppar sedan i påsar.
Varför, tänker jag, jag längtar ju inte framåt?
Ändå kan jag inte se dem förfaras.
Senare samlar jag lavendel i buntar,
det finns många sätt att få tiden att passera.
När åskan börjar mullra går jag in,
tänder ljuset som varje kväll får brinna.

Hos Karin Fossum (jag plockar verkligen på måfå i bokhögarna,
vill att sorg i alla dess former ska hjälpa mig)
hittar jag detta:

"Du tänker kanske att jag ska klara mig bra för att jag finner ord.
I verkligheten är jag livrädd för tystnaden."

Hur många gånger har jag inte tänkt exakt så?
Jag pratar,
jag skriver.
Jag vill inte ödsligheten,
fasar för tystnaden.

Linor, jag griper efter dem som en drunknande trots allt.

3 kommentarer:

  1. Glad att du skriver. Ja, jag tjatar papegojlikt om det. Det är nåt alldeles särskilt dröjande vackert, nästan meditativt över hur du plockar lavendel och vinbär. Det är som kapitel ur en bok jag läser och det gör mej gott. Jag har också hittat Teju Coles Öppen stad, om en man, en psykiatriker som vandrar genom NY, i sviterna av ett brustet förhållande. Hans språk överraskar mej, jag har läst om honom, avfärdat honom som en av dom där författarna, omsusad, omskriven men utan substans, och jag kunde inte ha mer fel. Jag läser den i korta stycken, ett par sidor här, ett par där och det passar mej nu, och det funkar att läsa den så. Kanske för dej? Jag tror att jag måste köpa boken, det är en lånebok och den luktar faktiskt jäkligt illa så jag kan bara läsa den utomhus.
    Glad också att du inte blev skadad i din olycka!

    SvaraRadera
  2. gud! på sista meningen,just så!

    SvaraRadera
  3. Åh. För att du verkligen får mig att le, åh för att du berättar om dina böcker. Jag letade nyss upp den på nätet och läste det utdrag man kunde läsa som förhandsvisning. Underbart språk, jag ska hitta den som riktig bok så fort jag har bil igen.
    Och jag borde göra något mer med det jag odlar, så mycket hamnar i frysen bara. När jag var hos M i Stockholm kom vi på att jag är odlaren, hon den som tillagar, men jag kan ju inte skicka vinbär med posten...

    oroshjärta - tack!

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.