lördag, januari 03, 2015

Fortfarande vandrar jag över förrädisk is inte starkare än att den kunde
vara endast nattgammal. Jag trampar igenom, faller ner i det
mörka kalla utan förvarning gång på gång trots att jag verkligen
tror mig veta var jag sätter fötterna.
Jag tappar bort mig i ett ändlöst vinterlandskap,
måste, måste rita min karta.
Måste.

Jag tittar på skrivblocket. Det är inte tankarna som saknas,
bara förmågan att formulera, orken att fästa så att något blir synligt,
ihågkommet och därigenom möjligt att hitta en tråd i,
en tråd värd att följas.
Jag tittar på skrivblocket igen, fingrar på datorn, suckar.
Att bara verbalisera tumultet de få gånger jag träffar min psykolog
räcker inte men så har det blivit, hösten har varit svår.
Bara Maria har fått enstaka tankar.
Jag glömmer, hela tiden glömmer jag och det är där när jag går vilse som
det farligaste skulle kunna ske får jag för mig.
Att jag fastnar. I sorgen.
(så många gånger jag med darrande röst har frågat "har jag fastnat nu?" 
varje gång har han lugnat "nej, ser du inte hur långt du har kommit" 
jag vill tro honom, åh jag vill tro honom)

För mitt minnes skull och för att ord bör behandlas som om de
kräver mod men inte med så stor respekt att de kvävs,
ska jag försöka skriva igen. Här eller i det svarta blocket.
Eller i hans bok.
Försöka.

4 kommentarer:

  1. Nog är ett försök gott nog. På den nattgamla isen.

    SvaraRadera
  2. Jag är glad över att du är här. Att du skriver. Kanske kan även du göra utan att tänka och känna allt för mycket. Göra för görandets skull. Det är inte mycket som kan gå fel, som inte kan göras om. Även den gången för görandets skull. Jag inbillar mej att det finns kraft i det. Men var och en gör förstås det som behövs för den och var och en blir salig på sitt. Jag är bara glad att du åtminstone är och jag tror inte heller att du sitter fast.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Ann! Nej, jag har inte fastnat, innerst inne vet jag egentligen det.
      Stegen framåt, att lita på det inre igen. Och på kraften i skrivandet... jo där finns en kraft.

      Radera

Tack du som vill lämna spår.