söndag, januari 04, 2015

Storstadsglimtar på en skärm, gator jag vandrat på, tunnelbanestationer,
vatten, vatten. Överallt vatten.
Jag sitter uppkrupen i soffan, TVn står på i bakgrunden,
nuet känns sådär vanligt som jag inbillar mig det är för många,
musiken som spelas får mig t.o.m. att skratta högt.
En vag värme.
Samtidigt ligger gråten på lur, bubblar väsande någonstans bakom vänstra
ansiktshalvan, strupen tjocknar.
En märklig känsla som inte går att förtydliga men jag behöver hela tiden
vara på min vakt, inte släppa in.
Inte släppa ut. Inte bryta ihop.
Inte nu.

Svag is.

Stockholm blev fördärvat för mig just när konturerna
hade blivit skarpa igen. Det spelar ingen roll att jag som ung rörde mig
hemtamt både i gamla gränder och finkvarter,
det var inte förrän långt, långt senare
jag fick den inträdesbiljett jag ville ta emot.
Bitar la sig på plats.

Det är som om inte bara han, inte bara framtiden men även en hel stad
ryckts ur min hand.

Jag tappade något värdefullt. Det gör ont så är det.
(under en av de första träffarna sa psykologen "du tappade inte, försök istället tänka 
att en vacker fågel satt i din kupade hand för att sedan lätta och flyga vidare" men 
sanningen är ju att döden kom och ryckte, roffade, tog)

4 kommentarer:

  1. Var här inne innan idag men visste inte vad jag skulle skriva. Önskar dig ett gott nytt bättre år.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så där är det ju, det vet vi. Det svåraste är att kommentera. Och svara på kommentarer.
      <3

      Radera
  2. Är säker på att din psykolog är en klok och erfaren person, men jag - i mitt hörn av tillvaron - blir alltid väldigt provocerad av bilder som den med fågeln som flög vidare. Den kraschade i rutan, så känns det för mig. Ingen silverkant på det molnet inte.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skrattade faktiskt när jag läste din kommentar :) för det där om fågeln försökte han lugna med på andra träffen (då var jag knappt människa) sedan insåg han fort att våra samtal behövde ligga på en annan nivå om jag skulle överleva. Så ja, han är klok och erfaren.
      Din bild av en fågel som kraschar in i rutan ska jag ge honom tror jag.

      Radera

Tack du som vill lämna spår.