tisdag, februari 17, 2015

Resa i ett outforskat land.

Häromdagen kom jag på varför man måste fortsätta,
varför man inte ska fly,
varför detaljer längst vägen är av vikt.
Jag liknar det vid en bok, du kan inte hoppa över svåra kapitel
och sedan förvänta dig att förstå slutet.
It won't make sense.

Att vilja begripa vad som sker kräver koncentration.

Min resa, mitt rum, min karta.
Du må tycka den är alldaglig, ovanlig, rätt eller fel,
jag måste göra så här.

13 kommentarer:

  1. klokt tänkt tycker jag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mm, men inte alltid lätt i bruset ;)

      Radera
  2. Jag har ovanan att rätt ofta läsa slutet av en bok nån gång efter en tredjedel, men sen läser jag alla kapitlen emellan - om jag alls läser ut den. Och ändå, eller kanske just därför, håller jag helt med. Att begripa vad som sker, det är det jag hoppas på också.
    Så där gav du mig en bild som jag funderar på nu.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänkte nog att du skulle förstå mig där. Tack.
      Kram

      Radera
  3. Jag är den där sorten som bara MÅSTE läsa en bok, från början till slut. Efteråt skriver jag ett betyg på den på första sidan, för att nästa läsare ska veta om det är mödan värt. Tokigt, jag vet. Kram

    SvaraRadera
  4. Inte tokigt alls! Fast det där med andras betyg är inte alltid en vägvisare i rätt riktning funderar jag, eller så är det kanske det, men jag måste tvinga mig över spärren för att förstå. Vi är så olika alla, för att ord ska landa rätt, kräver vi någon form av igenkänning.
    Böcker (äh detta inlägget handlade egentligen inte alls om böcker) är en livlina och jag tycker om att få tips, vill själv ofta ropa ut högt om något har berört mig. Inte alla mottagare tycker som jag dessvärre. Var vi är på vår resa spelar roll troligtvis.
    Funderar vidare och vill skriva här att Lillemors lästips fungerar :) (hoppas du ser detta L)
    Kram

    SvaraRadera
  5. Jag ser och skrattar högt. För jag är likadan. Vill också ropa om böcker som jag berör mej. Vill knacka folk på bibblan på axeln och säja: Ta inte den, ta den istället. Och så vill jag prata om böcker jag läst. Nu läser jag En av oss sover, åh jag vet, tusen år efter alla andra och den är sträv och fin. Jag tycker att vissa av hennes bilder är lite ansträngda, men andra är gnistrande och exakta. Men det är vackert och starkt om kärlek och förlust, det där jag tycker om att läsa om. Kanske därför jag tycker så mycket om det du skriver. Kanske påminner ni lite om varann, så är det nog. Har du läst den? *knackar på axeln, ta den, ta den..!*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ååh underbart, tack! Nyss googlade jag, hittade recensioner och provläsningssidor, tänker "hur har jag missat detta?"

      Så ok då, jag tar den ;)

      Om några timmar ska jag sätta mig på natttåget till Stockholm, imorgon ska jag köpa boken. Sedan ska jag läsa. Så märkligt rätt att få tipset just nu.

      Radera
    2. Och jag hittade den :) Och sedan blev det Modianos Lilla smycket, och Brev till en ung poet av Rainer Maria Rilke för baksidestexten är fantastisk bara den (jag borde kopiera av den här). Och en väldigt liten Hjalmar Söderberg (Med strömmen). Stockholmsshopping ;)

      Radera
  6. Så märkligt - jag läste just vad du skrev här ovanför - och jag tror att ditt tåg passerar alldeles utanför mina fönster, och när jag skulle släcka nedervåningen tittade jag ut på tåget som stod stilla där och så gled iväg, och nej, det var nog inte ditt - men det var ändå märkligt att tänka att du fanns så nära. Jag önskar dig en god resa. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så glad jag blev när jag läste detta imorse :)
      Kram

      Radera

Tack du som vill lämna spår.