tisdag, april 07, 2015

Krigarprinsessan har blivit Storasyster.
Lillasyster är bedårande, ett perfekt litet underverk givetvis.
Jag kommer inte speciellt nära, på sin höjd får jag ge den lilla
en snabb puss på kinden sedan drar Krigarprinsessan iväg med mig
på viktigare saker. Jag är hennes och inte delbar just nu.
Så får det vara. Så får det verkligen vara. Man tar ett ett steg i taget
helt enkelt. Efterhand lär vi oss att kärleken räcker till många,
att hjärtats storlek inte är förutbestämd.

Vi är ett radarteam hon och jag, säger hennes pappa skrattande.
Jag tänker att jo, någonstans i oss två finns det minnen inetsade -
hur jag satt med henne i min famn, långa timmar, alla de
månader hon var sjuk,
hur hon i sin tur tvingade mig till fortsatt liv då när jag senare
varje morgon grät i panik över att behöva vakna till nya dagar.

Hade vi redan, långt dessförinnan, anat att vi skulle
komma att behöva varandra så?

3 kommentarer:

  1. En sån glädje! Och jag minns när du berättade om hur du gnolade för henne, innan sjukdomen slog till, eller snarare innan ni visste. Men en alldeles ny och liten...

    SvaraRadera
  2. Ja det är fantastiskt! Och igår blev jag minsann tillsagd att hålla henne också :D

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.