fredag, juli 31, 2015

De händer att någon klappar mig lite lätt
på armen och säger "du klarar det".
Och jag tänker - du som kan säga så,
dig behöver jag inte oroa mig för,
du kommer aldrig att värka
just så som jag gör nu.

För jag vet inte, på allvar vet inte,
om det går.

Konstgjord andning.

Jag inser att du kanske inte begriper,
inte vet hur stort det är
att möta en tvillingsjäl,
hur brutalt det sedan därför blev med död.

Jag citerar något han skrev till mig -
"vi kommer inte att klara oss "om" någon av oss dör,
har du tänkt på det?"
Och jag vet att han menade varje stavelse
men här ligger, sitter, står och går jag.

Är det sak samma som att "klara sig"?

Nej! skriker jag högt.
Ordet svävar ut i tomrum.

2 kommentarer:

  1. Det är inte samma sak som att klara sig men det är ett sätt att fortsätta. Enligt min uppfattning kan maninte klara sig, man brinner upp. Men ur askan reser sig någon ny, någon man inte var innan. Och därför ska man fortsätta ligga, sitta, gå och stå.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så mycket klokare världen vore om alla vågade trösta med dina ord "man kan inte klara sig, man brinner upp". För jag anar att du har rätt, ur askan reser sig någon man inte var innan. Någon man inte trodde man kunde bli men ändå är, på många sätt vill vara, eftersom man har blivit den som bär vidare facklan, minnet av en älskad.

      Radera

Tack du som vill lämna spår.