torsdag, juli 09, 2015

Eftersom jag fortfarande inte förstår
är jag ständigt tvingad att leta.
I minnet.
I sinnet.

Jag vänder in och ut på allt.
Det är som att simma motströms, lämnar mig utmattad,
tidvis uppspolad på karga stränder där vilan är ytlig och kylan svår.
Livräddaren sa en gång
"du behöver inte en psykolog, du behöver en präst,
eller en filosof". Men han log när han sa det och
våra möten fortsatte.

Berättade jag att han sist vi träffades pratade om
honom i nutid? Några korta meningar, mitt i något annat men
det rörde mig djupt och ställde mycket till rätta.
"Ni är så lika" sa han (mindes han att jag berättat hur många
som ständigt sa det i början eller la han ihop bilderna han fått av oss?),
"vad vill han att du ska göra?".
Jag vet svaret på det, har vetat hela tiden.
Jag vet, eftersom vi pratade om allt.
Och han vill att jag fortsätter.
Han vill att jag orkar, att jag räcker till,
han vill att jag ser längre,
ser längre, ser längre, ser längre.

"Ge mig kraft då" väser jag,
"annars är det inte rättvist".
Fast det sista är antagligen dumt,
vad visste vi om rättvisa.
Vad vet vi?

En dag är inte längden på ett steg väsentlig
och tid har spelat ut sin roll.
En dag.

"Du borde ha stannat" kvider jag.

8 kommentarer:

  1. Men vad fint att prata i nutid. Nåt som går utanpå och inte fäster sej vid tempusformerna. Så borde det vara. Och ja, en dag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Han gjorde det så mjukt, så nästan "osynligt", på ett självklart sätt. Som att utan långa förklaringar säga att han har förstått mig och inte tycker jag är galen. Som att säga - du bär sorgen med dig och det är ok, han finns fortfarande hos dig.

      Och jag önskar jag kunde skriva om böcker till dig men jag plockar upp, lägger ner, plockar upp. I Sydafrika hittade jag " The Dream House" av Craig Higginson. Långsamt underbart vackert språk. Vet inte om den finns att hitta här.

      Radera
    2. Men jag fick ju Kjaerstad av dej, visst? Jag har läst Normans område och får snart hem Jag är bröderna Walker. Men läser så jäkla långsamt, det är trångt i huvet, men det får vara så. Man kan läsa på annat sätt än att sluka böcker, har jag hört;-)

      Radera
    3. Men precis! Man kan läsa långsamt, jag har börjat lära mig det med nu. Tror inte det är helt fel.
      Kram :)

      Radera
  2. Är mycket förtjust i Kjaerstad, skulle jag tillägga. Han kräver mycket av mej, men jag gillar det. Språket!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mm språket. Och jag tycker så mycket om boken att jag fick lägga undan den. Det är det som har blivit problemet här, tycker jag om måste jag spara (för att skjuta på saknaden det innebär att komma till slutet?), måste vara i "rätt" miljö för att inte gå miste om någon liten känsla, etc, etc. Lite hopplöst faktiskt.

      Radera

Tack du som vill lämna spår.