torsdag, augusti 13, 2015

Om nuet.

Hunden är mycket sjuk, inlagd.
Av någon anledning tror jag ändå att hon ska klara det,
kan därför inte känna panik, enbart saknad.
Huset ekar utan henne,
kommer antagligen göra så länge.
Och jag vet inte om jag tror rätt eller helt enkelt har stängt av
förvissad om att jag inte klarar fler sorger
inte i någon som helst storleksklass,
jag vet inte.

Imorgon träffar jag min nye psykolog.
Det måste skrivas här och nu så att jag sedan kan
våga berätta fortsättningen.
Jag är livrädd för grusade förhoppningar
samtidigt som jag hela tiden tänker
"han är handplockad, utvald av livräddaren,
jag måste våga tillit".
Tryggheten blir att de överlappar,
livbojen ännu där på stormens hav, inom synhåll.
Som ett mantra mumlar jag detta om och om igen.

______

Många gånger har jag benämnt skrivandet här som
en sorts dagboksblad/minnesanteckningar men
så är det ju inte, jag skriver för att låta dig veta att
jag finns.
Du tar emot.
Vi utbyter tankar.

En form av brevväxling.

6 kommentarer:

  1. Ber för lilla vovven & att det klickar med ny psykolog....det är ingen lek<3 LOVE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack fina. Det är ingen lek <3

      Radera
  2. Glad att du låter mig veta att du finns.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tänker ofta på det förunderliga i hur skrivandet skänker vänner vi annars inte skulle ha hittat. Ord som banar väg.
      Glad att du finns.

      Radera
  3. Hoppas. Det lilla hoppet. I allt. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som alltid, tack. Tänker dagligen på dig. Kram.

      Radera

Tack du som vill lämna spår.