lördag, december 05, 2015

Det hemliga rummet,
dit jag inte behöver, inte ska enligt den gamle,
bjuda in någon, det är där kärleken skall förvaras.
Vi behöver det alla säger han mjukt och jag tror honom,
börjar nästan inreda det, men räds samtidigt min ensamhet där.

De hemliga rummen. De är hemliga endast därför att ord inte
kan återge, bilder inte kan göra rättvisa. De måste förbli hemliga
eftersom vi människor allt som oftast står oss själva närmast och
därför fort tröttnar på andras ord, andras lycka, kanske på
andras olycka.
Men rummen finns.
De finns, och kärleken tapetserar, möblerar, genomsyrar dem.

Inatt är en av dessa ensamma nätter, de som ges mig,
de som jag inte vet hur jag bäst ska ta till vara,
de som får mig att gråta och samtidigt le.
Inatt är en av dessa nätter när dörren till mitt rum står på glänt för dig.

8 kommentarer:

  1. Så vackert - 'dörren till mitt rum står på glänt för dig' - det väckte ett slumrande minne av en dörr någon annanstans, där jag inte längre är. Men jag minns med tacksamhet.

    SvaraRadera
  2. men åh så himla fint
    kärlek

    SvaraRadera
  3. Svårt. Stort. Vackert.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tacksamhet för dig. Såklart.

      Radera
  4. Tänk. Du finns här än. Dina vackra ord. Vackra du.

    Det var alltför länge sen.

    SvaraRadera
  5. Men åh! Dig tänker jag på ibland, saknar, tänker och hoppas att livet är snällt mot dig. Allt gott till dig alltid vill jag, det vet du. Och ja, jag finns här, ibland iaf.

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.