måndag, januari 18, 2016

I torsdags, innan jag var hos den gamle
gick jag till sjukgymnast/läkare och
fick förvånansvärt nog diagnos "frusen axel".
Det känns helt ok, en lättnad att veta varför
jag har haft ont länge nu. Inte ens
tidsperspektivet chockade mig.
Jaha, sa jag lugnt, innerst inne tänker jag att
jag kommer att fixa det här snabbare än så.
På något sätt har jag alltid kunnat tränga bort
det fysiska i.o.m whiplashen.
Man kan anpassa sig till så mycket,
bara inte sorgen har jag blivit vän med,
bara inte den.

Blev erbjuden sjukskrivning och suck,
inte förstår jag mig själv alls när jag tackar nej,
jag som helst vill få lulla omkring i min långsamma
ensamhet egentligen. Sjukgymnasten tittar lite bekymrat
på mig men säger bara att "vi tar det när det kommer då".
Sedan skriver läkaren ut starka värktabletter,
sova är ett måste. Det har jag inte gjort ordentligt på flera år
p.g.a döden, man begrep det men sa att nu måste jag.

Fyra timmars obruten sömn lämnar mig tung i huvudet
varje morgon, men de mörkaste ringarna under ögonen
börjar redan blekna.
Bra så.

Stelheten har börjat sätta in,
jag lyckas nu lyfta hö arm 55 cm ut från kroppen.
En ny erfarenhet.
Ännu en.

3 kommentarer:

  1. Har bara läst om frozen shoulder. Ta hand om dig! Kram

    SvaraRadera
  2. Tack! Det blir ok säkert. Märkligt är väl största känslan faktiskt just nu. Kram.

    SvaraRadera
  3. Märkligt. Det är en bra känsla. Tror jag. Tack för att du finns.

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.