måndag, februari 01, 2016

Funderar en del på sociala medier,
vad vi ger, vad vi får, den inkompletta
bilden av liv, glansen vi vågar stå för utåt,
svärtan som sällan ges ens i desperation.
Är möjligen långt ifrån ensam om sådana tankar,
antagligen är det gott när den ljusare sidan
får glimta till ibland, något annat kommer
jag inte fram till.

Här, i förrummet till det hemliga, må konturer
vara suddiga, möblemanget sparsamt men så vill
jag ha det. Här kan leriga kängor sparkas av,
sådant som inte behöver ta upp plats i det innersta lämnas.
Att tillbringa stunder här är samtidigt att starta tankeprocesser.

Saker fungerar, på jobbet tror jag något nytt spirar,
för trots att jag tyckte mycket om kollegan, vännen som slutat,
blir det tydligt att det var det bästa.
Samtala stilla öga mot öga, vi måste lära oss sådant och
vi måste alla kunna lyssna på vår motpart,
förstå olikheter, förklara vår egen ståndpunkt utan att
i förväg vara övertygade om att vi är den enda med det rätta svaret.
Svårt men möjligt, jag talar enbart av egen erfarenhet.
Sedan vet jag inte riktigt varför jag plötsligt fyller tiden till
bristningsgräns, jag som inte vill springa,
som vet att jag inte lär orka men det ger mig perspektiv,
framför allt flyktingarnas historier.
Klockan fyra på mornarna gråter jag, men av fysisk smärta
inte av sorg och jag lyckas varje natt tänka framåt,
vet att gråten går över, att själslig smärta är värre,
att nattvärken är ofarlig.
Dessutom har jag återigen tur (hur är det möjligt?),
den sjukvård jag möter utstrålar omtänksamhet.

Det går dagar mellan mina sorgeskrik.
Som mest räknade jag till nio hittills.
Däremellan lever jag, ser min omvärld, ger, får tillbaks,
t.om. skrattar.
Är ständigt stärkt av att två tvillingsjälar faktiskt hann finnas samtidigt.
Acceptans.
Det som hände stundtals möjligt att bära, stundtals svårt.

4 kommentarer:

  1. Svar
    1. Du är fin som orkar läsa <3 och jag är urusel på att kommentera dig. Och jag bara häver ur mig otydligheter här, formuleringarna är liksom bortblåsta.

      Radera
  2. Ibland när formuleringarna är bortblåsta blir det som starkast. <3

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.