onsdag, maj 25, 2016

När det nästan har mörknat helt
tar jag hunden på en kvällsrunda,
det är fortfarande så varmt,
några droppar regn kommer, jag längtar efter mer
men det blir inget av det.

Jag gör det han brukade skratta åt
- fyller famnen med rosa lupiner trots att jag knappt ser dem,
de finns överallt längst vägkanten, i trädgården plockar jag
ramslöks- och gräslöksblommor, jasmin, citronmeliss och liljekonvalj
sedan går jag in och städar.
Jag ser hur vackert det verkar, när jag skriver det.
Rofyllt, levande. Men ångesten river i mig,
jag känner mig lurad på mitt jag, som om det försvann med honom.
Det får plats så mycket i ett hjärta,
lycka och sorg är inte instängda i varsitt rum,
de leker med varandra, blandar sig som ångorna
från två närliggande sjöar om sensommarnatten,
blandar sig för att sedan bli till ett.

"Vi bär med oss de liv vi har fantiserat om,
precis som de liv vi har levt" läste jag nyligen.
Vi får sörja även den framtid vi hoppades på, det vet jag.
För är det inte alltid framtiden vi sörjer när någon dör?
Ändå, ändå får jag för mig att de som levt ett långt liv tillsammans
möts av mer förståelse för sin saknad.

Jag får ingen ordning på tankarna.

Imorgon ska jag gå på operan.
Ensam men ändå inte för i den tomma stolen bredvid min
ska han sitta och han ska äntligen kunna njuta av musiken
och jag ska tänka att det alltid har berättats om kärlek
och jag ska kanske gråta för sången är mycket vacker
och jag gör sådant som detta för att det inte
finns några regler att följa när man sörjer.

Man skriver sin egen bok, det är så.

8 kommentarer:

  1. Det finns inga regler i väglöst land, och sorgen är väglös. Eller åtminstone är den smala stigen framåt svårfunnen.
    Jag blev gripen av det där med att sörja framtiden, så är det förstås också. Men sorgen finns också mitt i det långa livet.
    Det är ingen ordning på tankarna eller pappren här heller. Syrendoften i den sena kvällen. Kram

    SvaraRadera
  2. Och jag vet, förstår dig så väl, sorgen finns även mitt i det långa livet, jag ser hur du kämpar och är så tacksam för att jag får ta del av ditt, det betyder mycket för mig.
    Vi får vila i syrendoft ibland. Kram

    SvaraRadera
  3. Snälla söta.....minnen att vårda och en framtid att hoppas på....en annorlunda framtid utan den man älskade så mycket. Men det vackraste har man i sitt inre. I alla fall jag.

    SvaraRadera
  4. Läser, men finner inga ord som räcker till.
    Kanske bara ett: Kärlek.

    Kram och kram igen. MC

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.