onsdag, maj 17, 2017

Jag har tystnat på så många plan, jag vet.

Rörelsen som finns i andetagen,
den finns även i sorgen.
Ingenting står still, jag fortsätter leva,
lever samtidigt som jag sörjer,
jag bär med mig minnen in i framtiden som är nuet.
Varje stund jag orkar, är framtid,
något jag inte trodde på.
Jag bär med med mig smärtan och saknaden,
vaknar med den och somnar med den,
lindar ömt in den i dagens leenden och omtänksamhet,
låter den få näring under nattens glömda drömmar,
vaknar med våta kinder och förnimmelser av närhet.
Jag färdas, trots att den ofrivilliga bördan är tyngre än
alla de ok jag hört talas om, framåt. Det är min styrka.
Jag tror det är så för alla som skrattat och älskat.
Och så länge vi minns och nämner vid namn,
så länge lever också de vi saknar kvar.

Jag föstes in i ett nytt rum. Som om fasan, den nattsvarta smärtan,
tog så mycket plats att inte minsta lilla fanns kvar för mig.
Jag hade lärt känna varje korn av mörkret.
Och föstes sedan ut av det.
Du kan mig nu sa det, berätta om mig, men gå.

Det nya var till att börja med kaosartat, sprängfullt med vassa faror,
ogästvänligt trots dagsljus, högljutt och uppskruvat i tempo.
Sedan, efter några sömnlösa helvetesmånader kom ett svagt lugn,
fortfarande samma rum, fortfarande faror, fortfarande kallt dagsljus,
men nu också små, små, små utrymmen där jag kan slå mig ner och vila,
le åt vetskapen att vi verkligen fanns.

Orden, orden är för många,
för tunna,
för tunga,
för främmande,
vill inte bli skrivna.
Och jag ser inte nästa dörr ännu, bara vet att den finns.
Vet på något sätt att här ska jag inte heller stanna.
Sorgen och jag ska vidare.
När jag synat kaoset på allvar kommer det att låta sig läggas till rätta
i ett sinnrikt mönster runt mig, bli till en tydlig bild av drömmar jag drömt.

Rörelsen återigen.

2 kommentarer:

  1. Om nu drömmar blir en tydlig bild. Jag vet inte, kanske blir det så för dig. Tyckte om att 'höra din röst' här i kväll. Tack.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. Äh jag vet inte heller men VILL, minns inte drömmarna - bara känslan de lämnar kvar...

      Ps. Krångel fortfarande när jag försöker kommentera ditt (begriper inte) så hoppas det är ok att skriva här för en gångs skull: Du HAR mycket vanligtvis och väldigt mycket mer nu. Var rädd om dig!!!

      Radera

Tack du som vill lämna spår.