måndag, maj 29, 2017

Så mycket smått förstoras upp ibland,
får inte plats i tillvaron.
Det är som om jag inte längre kan sätta ihop
minuterna till en större helhet,
stegen till en vandring,
andetagen till ett liv,
dom tappar sig själv, går sönder i fallet
och jag är hjälplös men delar inte bördan självmant.

Då ringer Maria.
Hennes röst är trygg och senare när allt
blir kaos igen finns hennes ord kvar,
en tamp i det salta kölvattnet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack du som vill lämna spår.